Den lönsamma journalistiken

Varför ska fackförbund överhuvudtaget ge ut en tidning till sina medlemmar?

Det här är förstås en oartig, på gränsen till oförskämd, fråga att ställa. Men det kan vara bra att ibland ifrågasätta hela sin existens i syfte att tydliggöra värdet av det man gör – i det här fallet kvalificerad journalistik riktad till medlemmar i ett specifikt fackförbund. Så låt oss gå tillbaka till grunden:

 

Fri och oberoende journalistik är en grundbult i ett demokratiskt samhälle. Sambandet är absolut. Det finns inget land i världen som saknar fria medier men som kan kalla sig en fungerande demokrati. På samma sätt är rätten att organisera sig i ett fackförbund en grundläggande fri- och rättighet i en demokrati.

 

Man brukar prata om institutioner som bär upp demokratin. Men institutionerna verkar inte oberoende av varandra utan stärker istället varandra. När Fackförbund ger ut journalistiskt oberoende tidningar stärker de tryck- och yttrandefriheten. Och när fackförbundstidningar bevakar löntagarnas rättigheter så stärker de å sin sida föreningsrätten. En fackförbundstidning har alltså en dubbel funktion i vårt demokratiska samhälle.

 

Fina ord, kanske någon invänder, men det handlar ju om medlemmarnas pengar som går till tidningsutgivning. Är det här verkligen det mest kostnadseffektiva sättet att kommunicera? Jag skulle vilja besvara den frågan med ett tveklöst – Ja!

 

När den fackliga journalistiken fungerar som bäst så är den ett oerhört effektivt sätt att sätta de viktiga fackliga frågorna på dagordningen. Jag har nyligen haft förmånen att sitta i juryn för ett av de journalistiska priserna som delas ut på fackförbundspressens dag – Årets bevakning.

I skrivande stund har de nominerade ännu inte tillkännagivits men jag kan intyga att det har varit ett lika stimulerande som svårt uppdrag. Svårt eftersom det varit så oerhört många bidrag som på allvar förflyttat debatten om några av våra allra mest angelägna samhällsfrågor. De “mjuka” värdena av bevakningarna är uppenbara och enorma. Men går det även att räkna hem rent ekonomiskt? Jag ringer en god vän som jobbar med kommersiell kommunikation. Jag tar på måfå ett av de inskickade bidragen och frågar hur mycket det skulle ha kostat att åstadkomma samma publika genomslag med klassisk marknadsföring. “Oj” blir det spontana svaret. “Det går knappast att mäta, men väldigt, väldigt mycket”.

 

“There is power in a union” skrev och sjöng den legendariske svenskamerikanska fackförbundsaktivisten Joe Hill. Vi kan väl lägga till att det finns kraft även i fackförbundstidningen.